Vem är du?

 
Jag fick fera chanser, men jag tog ingen, jag tänker inte nöja mig. Jag förtjänar bättre.

 
Jag var på teater igår, i en av scenerna var alla rosa klädda, allt var så glatt och hela scenen lös upp på något vis. De på scenen dansade. Sedan kom en tjej med mörka fransar, rött hår och svarta kläder in. Alla på scenen blev rädda, och så även jag, för jag insåg då att det där var jag.

 
Jag vill dricka mig redlöst full och köra ner tungan på någon jag inte minns namnet på.

 
Jag ger upp innan jag ens försökt, och jag bryr mig inte ens, för vad spelar det egentligen för roll?
Allt jag tänker och gör har tappat mening, jag har helt tappat glöden, jag undrar när jag gjorde det. Var det förra veckan eller förra året? jag minns inte riktigt. Allt jag vet är att jag ser den någonstans i mörkret. Det är sommaren. 
Jag behöver någon att tänka på för det här funkar inte längre.

Jag vet egentligen inte varför jag känner mig så himla trasig. 

 
Det är svårt att göra "poesi" av ett grått och tråkigt Stockholm en lördags natt när man sitter själv medan resten av världen är och trasslar in sig i armar och tungor.

Jag känner hur det gamla kommer ikapp mig.