Jag har en ögonfrans på pekfingret som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med, är det nu man ska blunda hårt och önska sig något? så som jag alltid brukade göra.
Jag brukar skratta när folk ber mig ta bort nycklarna från bordet, fälla ner paraplyet innan jag går in i trapphuset eller när de jagar mig för att jag medvetet hoppat på alla A-brunnar längs vägen. Men egentligen är jag nog lika fåfäng jag, jag som i över 5 år alltid knytit händerna och räknat önskningar under täcket i min säng. 
Men den här gången släpper jag nog ögonfransen, låter den falla emot golvet , jag är lycklig endå.