Tårarna rinner för att håret blev lite för mörkt, lite för kort.
Jag kollar med hatisk blick i spegeln och skriker på hon som egentligen gör vad som helst för mig. Jag skriker att jag hatar mitt liv, sen springer jag upp på mitt rum och lyssnar på skrikig musik med tårarna rinnandes ner för kinderna. Hur kan utseende vara så viktigt. Nu måste jag sluta gråta så att mina ögon inte blir sådär svulna, så som dom blev förra veckan.

"Jag märkte tidigt hur jag kände alldeles för mycket"
Jag kollade på livet blir bättre med Sanna Bråding för några dagar sedan, det var ett himla fint program.