Det satt en man på bussen imorse, när jag tänker efter brukar han alltid sitta där... Jag har aldrig tänkt på honom förut men imorse kunde jag inte sluta studera honom, han läste en bok, det var något religiöst, ibland tittade han upp från boken och viskade orden han just läst. Han såg ivrig och förväntansfull ut när han läste orden på de slitna sidorna. Han hade läst orden tusentals gånger förut endå hade han ett förvirrat uttryck i ansiktet när han lyfte blicken från sidorna. Jag minns att jag undrade varför han läst boken så många gånger, han kunde den utan och innantill, vad försökte han förstå som han tidigare inte kunnat listat ut? Trodde han möjligtvis att boken skulle leda honom till en finare plats än den här på jorden? 
Jag vet inte riktigt vad jag försökt få fram med allt det här, jag vet bara att när jag gick av bussen kände jag mig förvirrad.