Imorgon kan vara sista gången jag får lägga ögonen på han som är bland det finaste jag sett.
Tre år blev tre veckor, och jag vet inte om jag ska studera honom noga en sista gång eller om jag ska börja glömma.

 Jag har aldrig varit spontan.
Jag är nog rädd för att släppa all kontroll, rädd för att om jag inte håller allting samman så kommer allt att rasa. Jag måste alltid tänka två gånger innan jag agerar. Trots det är det otroligt svårt att hålla allt under kontroll när jag är med honom, mina läppar står i brand och hans läppar ser alldeles för kalla ut.