När ska det kännas bra att känna?

 Jag vill så gärna skriva mycket här, men jag har så himla mycket med skolan just nu.
Jag har inte ens tid att tänka på hur underbar jag tycker han är.

 Jag dansar bara i regnet.

Svart är ingen färg det är så man känner sig - och jag bär nästan alltid svart.

Alla frågar hur man mår, men det är aldrig någon som lyssnar på svaret. Så nästa gång någon frågar, ska jag säga att jag mår piss. 

Just precis så.

Sånt som får mig att sitta uppe om nätterna.

 
Jag har aldrig riktigt vågat kolla honom i ögonen, jag är rädd för att leendet på mina läppar ska bero på honom, rädd för att inte längre ha kontroll över mina egna känslor, rädd för att han ska se igenom hela mig.
Jag har aldrig riktigt vågat kolla honom i ögonen, men hans ögon är gröna och jag tror han vet att mina är blå.